Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Carls jagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUNG CARLS JAGT 259
Och mycket var annorlunda,
men sången var allt sig lik,
som förr så frisk och så mäktig,
så evigt ung och så rik.
I gamla gummans hjärta
det kändes så underbart,
där väcktes slumrande minnen
igen till lif så klart.
Där sprang en ton af vemod
och känslor förutan namn,
allt som den sorlande källan
ur hårda klippans famn.
En tår af stolthet och glädje
på vissnade kinden rann.
Hon lade sin hand på hjärtat:
ännu det klappa kan!
Det klappar ännu som fordom
vid sångens kända röst;
det sköna föråldras aldrig
i ädla människobröst.
Dock. . . strålande ser en vårsol
på täckta rutan ner;
upp slår den gamla sitt öga
och häpen omkring sig ser.
hon ilar med hast till spegeln
förlåt henne det, min vän! -
Hon knappt har mod att kasta
en bäfvande blick i den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
