Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andesyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDESYN 67
Jag är den första syrenens fläkt
i vårens grönskande lunder,
den första stråle, som dagen väckt
i morgongryningens stunder;
din första kärlek - o det är jag;
det första lyckliga hoppets dag,
hvars sol för evigt gått under.
Åck ja, jag ser dig, mitt hjärtas vår,
du längst försvunna, dig närma;
jag ser ett minne från forna år
de forna fröjderna härma.
Du milda sol i mitt hjärtas natt,
du gick i molnet, men blott för att
i hela lifvet mig värma.
Där lyste stjärnor med högre sken,
och flammor hetare brände;
på himlen, mulen af åska ren,
väl många blixtar sig tände;
men ingen ljungeld från skyars rund
såg ned lycksaligt i själens grund,
som du, den förste och ende.
Stå opp ur tidernas natt igen,
du fjärran slocknande strimma,
och kalla värarnas dofter än
i lifvets höstliga dimma!
Stå opp förklarad ur grafvens famn,
du sköna, älskade, bleka hanin
i längtans ensliga timma!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
