Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Fredrik Pacius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
148 SANGER 1859
När det stormiga lifvet oss gaf dissonans,
var det han som oss gaf harmoni;
när vårt hjärta var fruset, så värmde oss hans,
för hans toner så töade vi.
Han har lyssnat en gång
till de granarnas sång,
som beskugga vår hydda på strand;
han har sjungit så varm
hvarje suck ur vår barm,
han har sjungit vårt älskade land.
Öch nu är han bland oss, och nu säga de ju,
att han släpar med tidernas tross;
men hans hjärta är ungt och kan älska ännu
sina strängar och sånger och oss.
Må han lefva för dem
i det blomstrande hem,
må hans dagar förflyta så lugnt,
som det stora han tänkt
och det sköna han skänkt
skall förblifva evinnerligt ungt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
