Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Striden om ljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN OM LJVSET 173
När Herren i sin nåd en gnista tänder,
att oss med snillets blixtar lysa, löna,
vi tanklöst fälla den ur våra händer,
och hon förhärjar hvad hon bort försköna.
De kloke finna råd. Vi girigt låne
till lifvets lycka den förvärfda skatten;
vi smida silfversol och gyllne måne;
men ack, de lysa icke oss i natten.
Då vredgas vi på mörkrets onda välde;
vi spränga klippor, och vi ormar krossa;
men ack, hur mången fiende vi fällde,
värt svärd allen kan ljuset ej förlossa.
Blott outtröttlig kraft kan målet hinna.
Blott seklers flit i Ilmarinens smedja
en halsring smider Pohjolas värdinna
och bryter omotståndligt ljusets kedja.
Smid på ditt redskap, ädla, oförtrutna,
evärdeliga hamrare, och bida!
Ur röda ässjan utaf det förflutna
skall du din framtids sol föryngrad smida!
Smid oförfäradt! Högt din slägga svinga!
Örd bräcka icke murar. Kämpa! Handla!
Bär sol och måne på din vigda klinga!
Till dufva skall du nattens hök förvandla.
Öch sjung, du sångare! Sjung ur vårt hjärta!
Sjung vishet i den höga furans krona,
kväd skönhet uti björkens gren, den smärta,
och låt din sång all nattens sorg försona!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
