Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 SANGER 1862
vid samma kala klippors fot
och samma ändlöst vida haf;
likt seglare pä samma våg,
dem samma planka skydd bered(,
vi dela ljuft, vi dela ledt,
vi växa samman i vår håg.
Öch de bland oss, som, vuxna blott
vid älfvens strand, vid insjöns brus
och täcka lunders aftonsus,
naturens storhet ej förstått;
och lyckans barn, de veka, som
på sammetskuddar drömt sitt lif,
till hvilka blott af världens kif
en bruten suck från fjärran kom;
de trampa här på urtids grund,
på jättevågor af granit,
ur djupens ässja hvälfda hit
och stelnade i stormens stund.
Öch långt, så långt som ögat når,
en fridlös, sömnlös blå titan,
en obetvingad ocean
mot världens tvenne hälf ter slår.
Förgäfves slösa sol och regn
och sommardagg och blommig vår
sitt frö af lif sen tusen år
på dessa öde klippors hägn.
Förgäfves andas polens vind
på oceanens majestät;
han fjättrar ej, han smeker det;
för honom hvitnar ej dess kind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
