Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Votum för den dramatiska konsten i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\OTUI\I FOR DEN DRAMATISKA KOXSTEN 227
ha vecklats ut. Hvem, om ej hon, har hviskat
den första sagan i historiens öra?
Hvem, om ej hon, har stänkt en droppe dagg
i stepperna af krönikans register?
Allt hvad från hjärta och till hjärta går
hör henne till. Öch se, hon leder dig
igenom hjältediktens svärdsgny, genom
lyrikens yppiga orangeparker,
till scenens stora, speglande trvmå
i ram af guld på lifvets marknadstorg.
Förhänget uppgår. Häfden träder fram,
ej mer i väsenlösa skuggors töcken,
men frisk, förkroppsligad, förandligad
och varm, som lifvet andas än i dag.
Då ljusnar dimman. Det förgångna lefver.
Grafvarna öppnas. Skuggorna stå upp.
Den mörka jorden återger sitt rof,
ur hafvets afgrund dykar den förliste,
ur bålets flammor springer fram martyren,
brådt söker hjälten upp sitt brustna svärd,
sin storhets fallna krona griper kungen,
sin släckta lampa tänder forskarn åter,
arbetarn går till länge rostad plog ...
Där ligga i ett hörn af kyrkogården
fem hufvudskallar. Deras kind får färg.
Förgråtet modersöga, länge brustet
i sorg och död, uppvaknar leende,
och handen smeker barnets gyllne lock.
En rosig tårna smyger blyg till fönstret
i kvällens skymning, och därunder smäktar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
