Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid konstnärsgillets årsfest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID KONSTNÄRSGILLETS ALISFEST #241
den mjuka penseln, bytt mot vandringsstafven,
skref kvitton uti lifvets hushålisbok;
den djärfve målaren var blifven praktiskt klok;
och idealet sjönk, som kvällens sol i hafven.
Då hände någon gång, att detta ljusa,
bildsköna änglabarn -~ detsamma, som
kom förr så gladt att våra lekar tjusa
och vände sedan skyggt till himlen om -
detsamma outsägligt underbara,
gåtlika väsen, som var ständigt gömdt
i allt det skönaste vår flydda ungdom drömt -
det kom en snabb sekund, att än sig uppenbara.
Det kom med vårens onämnbara fägring,
att värma hjärtat i vårt dufna bröst;
det kom med längtans makt och minnets hägring;
där flög ett solsken öfver natt och höst.
Vi sade: Ack, det är ju blott en saga
om bättre världar, hopplöst, hopplöst drömd;
en rotlös fantasi, i morgon åter glömd
och född för stundens nyck, att gyckla och bedraga!
Men nej! Du är det, höga Konst, som suger
ur själfva nordens is din sommardoft;
du, som är sanning, där så mycket ljuger,
och evighet, där mycket är ett stoft.
Hur gladt och dock allvarligt stort du tecknar!
Du lyser tingens mörka grund och ser
i mänskohjärtats längst fördolda afgrund ner
och blottar dessa djup, dem ingen siffra räknar.
16. - 7Jopeliu&, Sånger. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
