Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gossen vid tjärdalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOSSEN VID TJÅRDALEN 249
Lita på mig!
Jag vakar för dig.
Då föll ett flor öfver granens stam,
som glänsande silfverdimma.
Där trädde något ur skuggan fram:
en hvitklädd, leende flicka sam
på månens drömmande strimma.
Hon stod mig nära
på ljungens bädd:
- Min gosse kära,
var icke rädd!
Lita på mig!
Jag vakar för dig.
Hon fyllde handen med snöhvitt stoft
från rönnens fagraste blomma,
hon strödde vällukt i skogens loft;
jag såg en drifva af blomsterdoft
och kände ögonen skumma.
- Hur är min gosse
så trött, så trött?
Sof på din mosse,
sof sött, sof sött!
Lita på mig!
Jag vakar för dig.
Just när de ljufliga ord hon sagt,
jag hörde fader min banna:
- Upp, iata gosse! Ar det din vakt?
Se, solen stiger i morgonprakt,
och elden hotar att stanna. -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
