Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nikolai Alexandrovitsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NIKOLAI ALEXANDROVITSCH 255
han skulle skördat hvad hans Fader sätt;
han skulle ha fulländat detta verk
af mänskorätt och mänskolycka, grundadt
för seklerna i Å!exanders dagar.
Allt hvad hans ädle Fader icke hann,
allt hvad vår stormupprörda tid ej kan,
allt hvad den ej förstår och ej uppskattar
och dömer skeft, för att den ej det fattar,
allt detta skulle genom honom gått,
fullbordadt, klarnadt, mognadt och förstådt
till eftervärlden, och i höga strider
han hade vuxit stor för alla tider.
Så skön var denna knopp, som ej slog ut.
Allt hvad vi visste om hans korta bana
var höga föredömen, stora tankar,
allvarlig håg, en harm som klappade
för ära, sanning, rätt och fosterland;
och när han, tjuguårig, hredde ut
sin famn mot litvet, slöt han däri ömt
det skönaste en ynglings hjärta drömt,
men blott för att, med Edens port upplåten,
dö, ung och älskad, saknad och begråten.
De döde rida fort. I samma stund
från oceanens vida vattenöknar
ett fasans budskap nått Europas stränder,
att jårnfast Lincoln, han, den väldige,
som bröt i fjärran väster slatvens hoja,
var fallen, segrande, för nidingshand;
i samma stund flög från Savoyens dalar
på gnistans vingar bäfvande ett bud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
