Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Morgonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEPTEMBERNATTEN. 3. MORGONEN 37
Vi gåtvo våra barn ej mer
i arf den tro, som styrka ger
att trotsa alla öden.
De lyssnade på tidens ljud,
de lärde böcker, sedebud,
men lärde ej att frukta Gud
i lit vet och i döden.
En sluttande, en vådlig han
emot en strandlös ocean
är visst den väg vi famlat.
Hvem säger huru långt vi gått
i våra villors öfverniått,
hvem mäter morgondagens lott,
om icke vägen ramlat?
Vi ville icke vända om,
och se. en nattens ängel kom
och slog omkull vår kupa.
Begratne uti nordens snö,
vi måste kämpa eller dö;
det vacklande, det veka rö
skall utan misskund stupa.
På horisonten bakom oss
skref uti eld historiens bloss
hur folken växa stora,
hur blott de starka letva, men
hur de förklemade gå hän
och framtidslöst som rännilen
i kärret sig förlora.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
