Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Profeten Joel, kap. 1, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En mörk, en mulen, en bister dag är randad;
ack, ve den dagen, bittert af sorger blandad!
Af Herren kommer han, som ett våld af höjden;
han slår som tordön ned i den toma fröjden.
Han kommer: folkens anleten skifta färgen.
Som morgonrodnan breder sig ut kring bergen,
så kommer nordanefter en mäktig jätte,
hvars mörka vägar ingen af mänskor mätte.
För honom darrar jorden, och himlen bäfvar,
förmörkad sol öfver släckta stjärnor sväfvar;
framför hans fötter grönskade fält och parker,
men efter honom vidga sig ödemarker.
Då sörjer åkern; skördarne ligga döde;
all frukt förvissnat; ladorna blifva öde;
från armods läppar födan är undandragen;
från drinkarns bägare musten är all borttagen.
Fördärf slår ned, som flygande gräshoppssvärmar:
ett ondt förgår, och redan ett nytt sig närmar;
hvad ett förskonat krossar ett annat samman;
på Herrens altar slocknar nu offerflamman.
Hur är min sköna lustgård så snart förgången?
Hur är min ädla palm uti döden fången?
Omgjorden eder, folk, att er gråt frambära,
liksom en jungfru gråter sin hjärtanskära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
