Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till G. H. Mellin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 SANGER 1868
Nu tjenar han i den Mästarns hus,
från hvilken all gåf va kom;
han återspeglar den klarhets ljus,
som aldrig skall skifta om.
Han världens äflan och världens lön
lagt ned för sin Herres tron,
och orgeln blandar en himmelsk bön
i jordiska lyrans ton.
I aftonlugnet vid blommig äng
förnimmes en samklang då:
Vrams siare leker med harposträng,
och Sverige lyssnar därpå.
Två ord beteckna hans diktarstam
(han är dock en hjärtetjuf):
fram, fram! det rimmar på gröna barn
och ljuf på det täcka Bjuf.
Flyg, Marstrands hvita mås, flyg sedan bort mot norden,
där Bottenhafvets våg mot glömda stränder slår,
och doppa vingen lätt i purpurröda fjorden,
där Sveriges morgonsol ur Finlands böljor går!
Flyg därpå än en gång till Skånes gröna vår,
förtälj för honom där, den alltför tidigt flydde,
en saga om den björk, där förr hans moder satt;
bär väppling från den ås, där han tog fjärlar fatt;
tag strimmor af den sol, som där i midnatt grydde,
och låna sen en ton af forsens höga brus,
af ödemarkens trast, af mörka furans sus,
och fråga, om han minns de stämmor i naturen,
med hvilka diktens ton till honom först blef buren,
och fråga, om han glömt för Svithiods ädla land,
hans andra fostermor, sin barndoms gömda strand!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
