Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstnärsgillets prolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTNARSGILLETS PROLOG 03
Mot detta eviga vår famn sig sträcker;
ej mot det vanskliga, som tiden tår,
som åldern mattar och som grafven släcker,
det dock ett intet mot sin urbild är.
Öch därför är oss, ringe tolkar, gifvet,
att i det oförgångligt skönas namn
förena sorg och fröjd i samma famn
på scenens plan, som återspeglar lifvet.
Kom, ljusgestalt från idealets världar,
du barn, som här i norden vilse gick!
Tänd minnets stjärna i de mörka härdar!
Värm sorg och vinter med din ljufva blick!
Säg oss de namn, som skördarns lie bärgat
i det förgångna skörderika år,
och strö en blomma än från sol och vår
på vissnad fröjd, som vinterfrosten härjat!
Il.
Magnus v. Wright, t 5 Juli 1868. Helsingfors.
Hvi flydde du, and, från Finlands sjö’?
Hvi står du så löflös, björk?
Den hand dig målat är kall som snö,
den blick dig lifvat är mörk.
Den pensel föll, som förstod dig bäst;
det hjärta brast, som dig älskat mest.
Ö moder, Finland,
förgät ej honom vid minnets fest!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
