Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstnärsgillets prolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTNARSGILLETS PROLOG 67
och med marmorfingrar skrifva
J3issens namn i runosal.
Dugga mild, lik sommarregnet,
dugga, minnets varma tår,
på en fallen konungs hår
för det kärleksrika hägnet,
för den konstens blida vår,
som är allt hvad sen i går
af Kung Ludvig återstår!
Stänk en pärla på den lager,
hvilken allt Europas land
kring Rossinis panna band!
Rykte sviker, gunst bedrager:
verket prisar mästarns hand.
Dikt och färger, form och ton
bygga idealets tron.
Men hvad återstår af pelarn,
om en graf uppslukar allt?
Hvad är kvar af skådespelarn,
när den själ han gaf gestalt
som en töckenbild försmalt
och hans eftervärld är bunden
vid den flyende sekunden?
Hvad är kvar? Det mänskligt sanna.
Höghetsblicken från hans panna
skall i tusen hjärtan stanna,
när han själf är en ruin.
Dig, du barn af poesin,
skall ej Lethe öfvermanna,
minnet ej i landsflykt hanna:
därom vittne bär Charles Kean.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
