Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - För de nödlidande i Estland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 SANGER 1869
Så var med dem, som himlen gaf
två skilda hem vid samma haf:
de voro ju dock bröder
och visste själfva knappt däraf.
Men då tog frosten Finlands bröd,
och då gaf Estland, själf i nöd,
sin sista skärf till brodrens stöd.
Se, det var trofast, det var godt I
och nu har Finland samma lott,
att af sitt armod gifva
sin broder, som än mindre fått.
Öch är vårt bröd än knappt och torrt,
och är vårt minne än så kort,
hvem kunde glömma Estland bort!
Nej, så är ej vårt hjärtas grund;
den hand, som räckts i nödens stund,
den måste vi ju trycka
i samma vänskapens förbund.
Öch när två händer mötas så,
hör hafvets bölja upp att slå
som skiljemur för dessa två.
Vi äro frie borne, vi:
hos oss är själfva tiggarn fri;
vår broder esten vandrar
med sänkta blickar oss förbi.
När vi ha morgon, har han natt;
när vi arbeta ljust och gladt,
hans skuldra är af oket matt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
