Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Robert Wilhelm Ekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
ROBERT WILHELM EKMAN
Den arm, som bräckte kopparbergets port
och brutit djupens malm - den hade vi ej bort
först lämna utan stöd och sedan sönderklösa.
I tretti är bar Robert Ekman striden,
i trots, förtviflan, seger, nederlag.
Hans goda fé, hans maka, gick ur tiden;
då skymde aftonen för stridens dag.
Med sexti vintrar och en ynglings sinne,
flöt källans våg otömligt rik hvar stund,
men öfver en vulkan, som, härjande sin grund,
till aska brände allt - och nu är allt ett minne.
II.
Livad återstår? Det är en slutad saga,
som säges om vid hvarje konstnärsgrift:
»Där föll en gång en man» ... Men hvarför klaga?
Vi läste ju så mången minnesskrift:
Han var så flitig, denna goda själen,
och något har han visserligen gjort,
fastän man ock, tyvärr! har mången brist försport;
men den, som hädan gått, man trampar ej på hälen.
Och de, som uti lifvet sönderslitit
hans konstnärssjäl, af veka fibrer väfd,
de undrade att deras uddar bitit,
att pelarn föll, när han var undergräfd.
Och de, som lämnat honom åt hans öde,
förgäten, ensam, stapplande och arm,
de ryckte vänskapsfullt en blomma från sin barm
~ch kastade dess doft på mullen åt den döde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
