Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julgranen i Konstnärsgillet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 SÅNGER 1870
den falska lycka som förgår,
det ideal som är blott sken!
Beständigt ha från oss de flytt,
beständigt söktes de på nytt.
Vi måste jaga. Utan strid
vann ingen kämpe segerns lön,
men hvarför är en gran så grön?
Öch hvarför är en vår så blid?
Öch hvarför tändes nu så gladt
ett stjärneljus i vinternatt?
För att allt hvad oss lifvet bjöd
är blott en cirkelgång till slut
till samma punkt, där vi gått ut,
till gnistan, som har tändt vår glöd,
till denna idealets värld,
från hvilken börjades vår färd.
Och om vi svika denna bild,
mot hvilken själens famn är sträckt,
och om i lifvets aftonväkt
vår morgonrodnad är förspilld,
hvad återstår vår vissna stam,
när vinterstormen hvirflar fram?
Men du vår gamle, trogne vän,
du gröna gran, du skogens son,
som kom de fjärran tider från
att lika ung oss fröjda än,
dig hälsa vi med julefrid
välkommen från vår barndomstid!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
