Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. L. Runeberg inför sitt rykte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J L. RUNEBERG INFOR SITT RYKTE 261
och vidgade han stolt dess barm,
sä bar det honom på sin arm,
och sjöng han om »dess blomnings knopp»,
var han »dess fröjd, dess ljus, dess hopp».
Men se, då ändrades hans håg.
Ju mer han steg på ryktets våg,
ju mer han mötte, hvar han gick,
en öppen famn, en tjusad blick,
dess mer han kände trycka tung
den ära han sig drömt som ung,
dess mindre fann beundrans röst
ett gensvar i hans eget bröst.
Han, som i vänners slutna krets
fann snillets koger städs’ tillreds,
gaf lif, gaf färg, gaf ljus åt allt
och slösade med skämtets salt,
han stod förstummad vid det lof,
som bjöds åt kungen af hans hof,
han hade ej ett ord till svar
på allt det pris man honom bar.
Hur sågs han icke fly förstämd,
som af sitt eget rykte skrämd,
från festens jublande pokal,
när talarn började sitt tal!
Hur ofta, när han, som till prof,
åt mängdens blickar gafs till rof,
han önskade sig fjärran då
till Kroksnäs’ mest fördolda vrå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
