Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldebref till C. A. Wetterbergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där minns jag ock en gammal, reslig stam,
från lifvets höjd i tysta aftonväkten
nedblickande på skogens yngre släkten
i dalarna, där skuggan tågar fram.
Där har han stått, så långt man minns tillbaka,
i snö och solsken, härjad mången gång,
när stormen kom att i hans grenar knaka,
men alltid grön och full af fågelsång,
när vårens dag kom åter, ljus och lång,
att vintersnön ifrån hans krona skaka.
Den gamle jätten! Hur har icke han
förstått att med sin svala skugga hägna
de unga träd, som vid sin fot han fann!
Hur har han icke, mer än någon ann,
förstått att bygdens lätta fjärlar fägna
och jollra med dem, som blott han det kan!
Men när han, bister vorden, kring sig strödde
en hagelskur af hvassa barr ibland
mot skogens parasit och röfvarband,
man märkte knappt den varma källas rand,
som, dold i kärlek, vid hans rötter flödde.
Hon var hans hjärtekälla, skänkt från höjden;
han sände henne ut i skogens sand
att läka sorgerna, att lifva fröjden
och vattna skördar i hans fosterland.
Han var en demokrat, den gamle jätten;
han hade vuxit upp ur landets märg,
han var ett stycke järn ur svenska berg
och välbekant för småfolk där på slätten.
Dem var han kär och som en vän förtrogen,
de mente, när de tröskade i logen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
