Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldebref till C. A. Wetterbergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han var bästa virket där i skogen;
men se, forstmästarne, som allt förstå,
de höllo råd och menade alltså:
till flaggstång är han alltför grof ändå!
Så säg mig ej, min stridskamrat i ledet,
du gamle granadör för mänskorätt –
du, som var smed och hamrade på städet,
när jag än skötte pusten rätt och slätt –
så säg mig ej, att det där gamla trädet
är blott en stubbe nu bland efterskrädet
af det förgångna, som sin tid har sett.
Mig synes det fastmer som känningsmärket
för vandrarn i en buktig, villsam dal,
när brydd han står och tveksam i sitt val,
hvarthän hans väg skall leda fram till verket.
Det är den hvilopunkt, som målarn valt
på landskapstaflan för betraktarns öga,
rik eller torftig, det betyder föga,
blott att till denna punkt hänför sig allt.
Ja väl. Vi båda skilda vägar vandra,
som yrkesmän vi nötta stigar nött:
du helat krämpor, jag har läxor skött,
det ena torde väga upp det andra,
men uti ett ha vi hvarandra mött.
En penna lades i vår hand en dag,
jag vet ej huru, af den store Anden,
som väljer halmstrån efter sitt behag
att rita underliga streck i sanden.
Du ritat människor, och älfvor jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
