Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldebref till C. A. Wetterbergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dock anar jag, att nu, i denna stund,
när tidens tankar icke mera rida
på purpurmoln i drömmarnas förbund,
men söka sig på verklighetens grund
en knut att lösa och ett fält att strida,
nu är den diktaren en tidens man,
som griper tidens skråpuk modigt an,
som kläder af hans falska lugg och tänder,
som vrider busens träsvärd ur hans händer,
som öppnar dörren för hans fångars bur
och tvättar sminket af hans glatta panna,
men reser upp mot det förvända, granna,
förgängliga och själfviska en mur
af flärdlöst allvar och af frisk natur.
Nog har det gamla Sverige skådat fler
armstarka kämpar för vår tids problemer,
dem som ha byggt, och dem som rifvit ner.
Kan det väl glömma sin Fredrika Bremer,
sin Geijer, Agardh, Cederborgh, Palmær?
Men hvar, så länge diktens facklor flammat,
har Sverige två, som så i skämt och gråt,
så lefvande, så friskt — så svenskt, förlåt! —
förkroppsligat de typer tiden ammat?
Hvar har det två, som lika skarpt och sant,
omuteligt, okufligt, samvetsgrant
ställt vid hvarandra skilda samhällslager,
ställt hvarje fördom i dess rätta dager
och hvarje dårskap i dess rätta halt?
Än mer, det landet, som dock ägde allt,
hvar har det två, som, hur än striden skorrat,
dock aldrig dödat dem de genomborrat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
