Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julefrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 SANGER 1883
Men där ej hans konung är bjuden till gäst,
där vissnar den grönskande granen;
där grumlas i bägarens botten en rest;
där ändas i armod den rikaste fest;
kring knutarna hviner orkanen,
ljusfiammorna dö,
och kronorna slockna,
och natten ser in genom rutornas snö.
Den törstande anden i människobarm
han söker beständigt sin källa;
han kysser förgäfves i nöjet sig varm,
han sträcker mot ändlösa rymder sin arm
och vill icke vingarna fälla;
allt vill han förmå,
han rasar i uppror,
förnekar, förtviflar, men törstar ändå.
Då lyfter han ögat mot himmelens rand,
där ljusnar en strimma i söder;
hon dagas i dödens och skuggornas land,
hon växer, hon klarnar vid hafvets strand
ny vår hon ur sorgerna föder.
Högt, högt i det blå
uppstiger ur natten
ett konungsligt barn i en l~rubba af strå.
Det värmer, det lyser i världens höst,
det går genom släkten och tider;
den törstande anden förnimmer dess röst,
ödmjukar sig, känner sin eviga tröst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
