Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gudarnes amen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 SANGER 1888
»Om vi, tre grenar af samma rot,
om vi blott hålla tillhopa,
hvem står vår enade kraft emot?
Hvem vågar mana oss ut med hot?
Vi, vi, vi trotsa Europa!
Ty vår är norden; vår hand är fri;
upp, knytom mäktiga bandet!
Den dag, som kifvas, skall gå förbi;
om ijugu år är det, bröder, vi,
som äro herrar i landet. »
Carl Ploug! Carl Ploug! Ett omätligt larm
af jubel dånade vida.
Så hård fanns ej och så kall en barm,
som där ej klappade stolt och varm:
tillsamman ville de strida.
För lust och nöd svuro de sin ed
att stå som muren och dammen:
om tjugu år ville de gå med
som vapenbröder i enadt led
Då sade gudarne: amen.
Och tjugu år runno bort i sand. .
Det starka bandet var rifvet;
ett dödstrött, blödande, styckadt land
stod öfvergifvet vid Bältens strand
och stred allena för lifvet.
Hvad blef af eden vid Ödins graf
och hvad af gudarnes amen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
