Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uno Cygnæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNO CYGN1EUS 121
Du glada barn i lifvets morgontimma,
du, som ej vet ännu hvad sorgen är,
låt icke skrämma dig i dag, när här
du får ett ord om döder man förnimma!
Det är ett kärt, ett vänligt minnesord
om en som älskat dig, en som arbetat
och lefvat för din lycka, främst i nord,
och det, mitt barn, har du kanske ej vetat.
Det var så, ser du, före våra dagar,
att far och mor de hade ju Guds ord;
det är den bästa lärdom på vår jord,
och den, som har det, vet hvad Gud behagar.
Men allt är ej så enkelt nu som förr;
man måste veta mera nu om världen,
man måste öppna fönster nu och dörr,
man måste känna bur man ställer färden
och ställa så, att man är rustad rätt
med skicklighet och kunskaper och vett
att blifva lycklig själf och tjena andra
i sann gudaktighet, som man skall vandra.
Och far och mor, som ingen lärdom fått,
de glädjas hjärteligt, att barnen kära
få nu i skolan mycket nyttigt lära,
som far och mor ej själfva ha förstått.
För det så skola barnen tacka Gud;
de skola minnas Herrans fjärde bud
och inte därför tro sig bättre vara,
än far och mor, som nog en gång fått svara
på värre läxor i sin lefnads stund.
Ty kunskap, som förhäfver sig, är ond,
men kunskap, som sin Gud och nästa tjenar,
är som en gyllne frukt på silfvergrenar.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
