Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uno Cygnæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 SANGER 1888
För tretti är sen kom här nu en man,
som rest i månget land. - Då sade han:
Hur står vårt Finland efter andra länder?
Ha vi ej godt förstånd och starka händer?
Hur står vår lada ofta tom,
vårt sinne rådlöst, när sig lyckan vänder?
Se, våra barn, det är vår rikedom;
gif undervisning åt dem alla, alla;
låt folkets skola barnen till sig kalla
från landets byar som från stadens hem,
och se, vårt land skall blifva rikt med dem!
Hans ord blef hördt af folket och vid tronen,
han gick som vårens plöjare att så...
Så fattigt var ej detta land ändå,
att ej för sina barn, de kära små,
det hade kvar den nödiga millionen.
Och se hur Gud välsignat såningen!
Det är ett under, det är som förtrolladt;
nu är det stora landet öfversålladt
med mer än åttahundra skolor, men
man vill ha mer, det är för litet än.
Och hvarje dag gå där tvåhundratusen
små gossar, flickor muntert nu åstad
på vägarna till skolan - mången frusen
och våt om fötterna, men rask och glad,
tilldess Lucia tänder gran med ljusen.
* *
Säg, är den man, som Gud begåfvat så
att öppna Finlands fönster ut mot världen,
är han förtjent i dag af minnesgärden?
Skall icke han en tack af barnen få?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
