Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hälsning till filosofie magistrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALSNING TILL MAGISTRARNE 143
På vägen dröjer halfförbleknadt kvar
ett aftonskimmer af den dag som var.
Ett fåtal grå, af åren tyngda hjässor
är allt som återstår af ynglingsskaran
från seklets middag i dess aftonväkt.
Ett annat släkte ungdom, söners söner
af det förgångna, fyller nu parnassen
med samma hopp och samma glada mod.
Vi, män af det förflutna, hälsa eder,
män af det kommande, från edra fäder
och sända genom eder samma hälsning
till edra söners söner i de tider,
som randas efter nya femti år.
Vi äro eder rot. I ären blomman
af våra dagars frön, fritt vuxen ut
i ny tids luft, på samma gång sig själf
och vår tids ättling. Edert släkte dömer
vårt verk. Ett annat dömer edert.
Men son skall varda mer än fader var.
Tid stannar aldrig. Ve det folk, den man,
som ej går framåt; han skall gå tillbaka.
Bevisen genom handling, ej med löften
och drömda lagrar, att det fäders arf
I togen mot skall gå till edra söner
förädladt, riktadt, mera starkt och skönt!
Vårt verk är bristfullt, som allt mänskoverk:
fullborden det! Vi togo mot i arf
odlingens början, mycken ödemark,
ett stumt, ett tvekande, ett modlöst folk,
böjdt under nyss upplefda ödens tyngd:
vi lämna eder, med Guds makt, ej vår,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
