Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skapelsens suckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SKAPELSENS SUCKAN 183
Är 1896.
Skapelsens suckan.
Vi tallösa barn af Guds rika natur,
vi växande örter och lefvande djur,
som skåda till jorden i mörker och grus,
vi sucka af längtan till himmelens ljus.
Men flyga vi ock, såsom lärka och öm,
till morgonens skyar i himmelens hörn,
så finns där ej kvist till att sitta uppå;
till jorden, till jorden vi sjunka ändå.
Vi födas att strida för dagens behof,
vi beta vårt strå, och vi jaga vårt rof.
Vi bygga ett bo, och vi lägga ett frö,
vi hungra, vi törsta, vi lida, vi dö.
Men genom vårt lif är dock spunnen en tråd
af allvis försyn och förharmande nåd.
Vi ana den Gud som vi icke förstå,
han sörjer för oss, där vi intet förmå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
