Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till fru Emilie Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man reste. Lifvet ju en resa är
från hem till hem — ett här och ett därborta.
Fast gamla vagnen kom ibland till korta,
så kom man fram, ty kärlek åkte där.
Och det vardt sommar efter vår som flytt,
och det vardt höst, och allt hvad barnaögat
såg fordom kärt, det ligger öfversnögadt
af långa vintrar ren, och allt är nytt.
De bruna lockarna ha blifvit grå,
de röda kinderna, som tiden fårar,
och tron på oförvissneliga vårar
de äro ej desamma nu, som då.
Men ett är oförändradt: Herrens nåd,
som än i solsken, än i mörka dalar
oss öfvervakar, skyddar och hugsvalar
och sammanknyter lifvets sköra tråd.
Ju högre vandraren kan berget nå,
dess mera ser han vidgas perspektivet,
och under honom klarnar mänskolifvet,
och öfver honom dagas himlens blå.
Se hvilka vårar blomma rundt kring dig!
Den grå studenten, forna systerbruden,
vi alla bedja nu den gode Guden
om sol och grönska på din lefnadsstig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
