Den sextonårigas tankar.
7 April.
De liljor i dal
de förde en gång
fåfängeligt tal,
när tiden blef lång:
»Hur vackra ändå
vi äro, vi små,
långt mer än den släkt,
som fjolåret väckt!»
Nytt år sedan kom,
de liljor i dal,
de växlade om
men ej deras tal:
»Hur vackra ändå
vi äro, vi små,
långt mer än den släkt,
som fjolåret väckt!»
Det hörde en ek,
som lyssnat i skog
på blommornas lek,
han sade och log:
»Hvar vår är sig lik,
på skönhet så rik;
men allt går det tal
bland liljor i dal.
För människohopp
så nya hvart år
slå tankar i knopp
som liljor i vår.
De komma, de fly,
de tjusa, de bry;
den nyaste är
den skönaste där.»
Så Lina har bytt
båd' tankar och år,
det sextonde flytt
för evigt i går.
Sorg, glädje och allt
ha växlat gestalt,
»men allt går det tal
bland liljor i dal.»
