- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
8

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det enkla skäl att intet„ laftd med intelligens och
förmågor i alla riktningar Jrar^vara en sådan förutan. Denna
aristokrati behöfve* inga diplomer; den är i alla
af-seenden själfskprfysn, och dess anor äro äldre än någon
annans: de g& ’tillbaka till samhällets början.

MfeJi»»om med denna själfskrifna aristokrati, som
&r&cke*r sig genom alla samhällsklasser, händelsevis äfven
förenas ett gammalt och aktadt namn, som i sig bär
minnet af framfarna tiders bragder; och om ägaren af
detta namn till fädernes ära lagt egna utmärkta
för-tjenster om fäderneslandet i fred eller krig; då må det
förlåtas en man, om han äfven håller något på detta
sitt namn, till och med om hans stolthet någon gång
skulle skärpas ända till fördom. Tidens sed kan han
ändock icke ostraffad bryta. Vore bördens företräde,
vore arfvet af ett namn så blott och bart en tom
illusion, som till exempel rangen, titeln, ordensdekorationen
eller andra käpphästar för människors fåfänga, så skulle
man icke återfinna denna illusion, såsom man gör, hos
alla tider och alla folkklasser. Den ringaste torpare
känner sig stolt öfver att vara en ärlig mans son, och
hittebarnet blygs öfver sitt oförskyllda fel att icke med
lifvet äfven ha erhållit ett namn i arf. Ädlare är
bördsstoltheten, äfven där den måste kallas en fördom, än
den uppblåsta penningehögfärden, den byråkratiska
nedlåtenheten, eller månget annat förhäfvande öfver lyckans
nyckfulla gåfvor.

Vid tiden för denna berättelse, i slutet af
1830-talet, satt öfversten baron Carl Sigismund Littow en
höstafton i sitt arbetsrum på säteriet Linnais — eller, som
det vanligen kallades, Linnais gård — i södra Finland,
omgifven af sina båda döttrar, fröknarna Anna och
Ringa Littow. Familjen hade nyss druckit te i den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free