- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
18

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

högtidliga tillfällen, men då med den öfverdrifnaste prakt,
som kom själfva konung Adolf Fredrik att skratta, när
hans majestät under sin finska resa behagade dejeunera
på Linnais. På den halfva milen från landsvägen hit
voro ej mindre än tretton kolossala äreportar uppresta
för tillfället; alla gärdsgårdsstörar voro prydda med
blågula bandrosor, vägen var betäckt med sågspån, gården
med fint holländskt kläde. Tretton betjenter, klädda i
siden, och tretton bondflickor, löjligt utstyrda i
styf-kjortlar af röd kamlott, uppvaktade hans majestät med
tokajer och persikor på guldtallrikar, och min farfar,
som var liten och spenslig till växten, mottog sin höge
gäst i en så guldbelastad adelsuniform och med en så
ofantligt högt upptornad peruk, att hela den kungliga
sviten genast råkade i det muntraste lynne, som snart
äfven smittade själfva de kungliga läpparna. Hvarpå
hans majestät behagade yttra på tyska: »lieber Assessor,
es freut mich eine so aufgeräumte Persönlichkeit zu
sehen», det gläder mig att se en så upprymd
personlighet; hvilket mediokra kungliga infall, säges det, haft ett
så lyckligt inflytande på den kungliga aptiten, att hans
majestät behagade goutera alla tretton rätterna vid
dejeunern och finna dem »unvergleichlich köstlich», som
orden skola ha fallit. Det hörde till Adolf Fredriks
ungkarlsvanor att ofta inblanda vulgära tyska ord i sin
nådiga konversation.

— Och min far känner så noga alla dessa detaljer
— alla dessa tretton och åter tretton?

— I min ungdom var tant Justina ett lefvande
lexikon öfver alla familjens märkvärdigheter. Det är skada,
ma chére, att hon ej mera kan soulagera din nyfikenhet,
ty sedan hon blifvit nittio år gammal och stendöf, är
hon en förseglad bok...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free