Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hade så när störtat i den kommandes armar, då hon
till sin förundran såg framför sig en fullkomligt obekant
ung man, klädd i en öfversnögad åtsittande frisrock och
med mössan något nedtryckt öfver ett par frimodiga,
klart blickande ögon.
Araben, som möter en främling i öknen, ser i honom
en fiende; men Ringa gjorde med rätta en annan slutsats.
Utan att ens hälsa, fattade hon den obekantes arm och
sade med en så bedjande röst, att snön kunnat smälta
omkring henne:
— Var god och följ mig; jag hittar inte hem!
— Det undrar jag inte på, svarade främlingen
leende, i det att han otvunget erbjöd henne sitt stöd. —
Kom, var icke rädd; vi uppnå väl landet på något håll.
— Vet inte herrn hvartåt Linnais ligger? frågade
Ringa, redan betydligt lugnare.
— Linnais? Det passar ju förträffligt, det är just
dit jag ämnar mig. Jag är arkitekt och kommer på
baron Littows kallelse för att vara behjälplig vid några
ombyggnader. Förlåt mig — är det kanske en af
fröknarna Littow jag har den äran att upptäcka som en
frusen fjäril i vinterdrifvan?
— Ja, svarade Ringa, och en fjäril utan vingar:
se här!
Och hon berättade muntert sitt äfventyr, i det hon
visade skridskorna.
— Nå då prisar jag min lyckliga stjärna, som ingaf
mig ett förfluget infall för ett par timmar sedan, sade
den obekante. Jag visste att sommarvägen kring sjön
är tre mil från motsatta stranden till Linnais, medan
vintervägen öfver sjön är knappa tre kvart mil. Hvarför
göra en så onödig omväg på en så vacker
novembermorgon? tänkte jag. Skridskor för jag med mig; skickade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
