Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så mitt åkdon den vanliga vagen omkring och företog
mig på egen hand att gina här tvärsöfver fjärden. Men
jag hade, alldeles liksom fröken, uppgjort min räkning
utan värden och ångrar nu blott att jag väl sjuttio gånger
på en timme fördömt min narraktiga passion för skridskor
och blank is.
— Ja, är det inte herrligtl utropade Ringa, som
med ett barns lyckliga korta minne hade glömt sina
villo-stigar i samma stund de icke mera oroade henne.
— Det är friheten, det är lifvet 1 sade den obekante.
När jag ilar fram på det vida hala glasgolfvet, utan fäste
och utan hejd, tycker jag mig vara Bore från
»Lycksalighetens ö». Skada att vi ej nu kunna fortsätta.
Fröken skulle då föreställa Zefyr.
— Å, vi skola nog göra om det. Men nu, herr
Bore, äro vi båda vinglösa. Jag vet allsinte hvartåt
jag vill.
— Jag tog märke på vinden, innan landet försvann,
och jag tror att vi styra vår kosa ungefär hitåt. Men
Zefyr är trött?
— Inte numera. Jag fruktar blott att min far och
min syster äro mycket oroliga.
— Zefyr skall komma med solsken tillbaka till
Linnais. Linnais himmel skall åter klarna.
— Och det genom Bore. Min goda kusin Winterloo,
som vi kalla Waterloo, skall kanske bestrida ert namn,
men jag står på er sida.
— Och då är jag säker om segern, skrattade
främlingen.
Så fortsatte de båda unga skämtande sin väg genom
drifvoma, och för att säga sanningen, förkortades vägens
mödor ansenligt genom det nöje de båda erforo af
hvar-andras oförmodade sällskap. Det passionerade tycket för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
