Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snöiga, flämtande nos mot sina rödblommiga kinder med
en hjärtlighet, som den obekante betraktade med nöje
och akund.
— Allez, passopp, och visa oss vägen! kortkor Ringa
ekter de körsta karesserna.
Pudeln lät icke säga sig detta två gånger. Ekter att
än en gång ha med ett högt hopp slitit ak det ena ljusröda
bandet på hukvan, vek han hastigt åt höger i rät vinkel
mot den riktning de vandrande härtills följt, vände så
om, kör att ånyo betyga sin kägnad och körvissa sig att
man följde honom, samt fortsatte sedan, ständigt vädrande
med sänkt nos, att vägleda sina följeslagare. Dessa
följde med gladt mod anvisningen och sågo innan kort
de dunkla konturerna af landet och skogen i en lång
mörk rand utbreda sig framför dem.
— Det är Linnais park! utropade Ringa.
Ännu några steg, och de hade på stranden uppnått
Öfversten, som, efter fåfänga spaningar, hade hopsamlat
allt gårdens folk, för att företaga en ordentelig skallgång
efter den förlorade dottern. Fröken Anna stod färdig
att följa sin far, men den kurländske grefven hade klagat
öfver svindel och begifvit sig upp till gården. Man kan
föreställa sig de väntandes glada öfverraskning, när Ringa
så oförmodadt stod midt ibland dem. Tårar och löjen
omväxlade på alla håll; gamla och unga trängdes kring
deras älskade fröken, for att med egna ögon öfvertyga
sig att de hade henne åter. Det blef ett gladt möte.
Främlingen hade haft rätt: med Ringa kom åter solsken
till Linnais gård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
