- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
45

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en vicehäradshöfding från höstetinget? Lika godt, jag
hoppas få något tillfälle att tacka honom.

— Han är den arkitekt, som pappa förskrifvit från
Helsingfors för att bygga om Linnais, och... det ser ut

som om Anna känner honom bättre än jag.

Öfversten vände sig om och såg den obekante gå
några steg bakom honom i lifligt samtal med fröken Anna

— lifligt från hans sida, men fåordigt, fastän höfligt, från
Annas. Öfversten stannade och inväntade dem.

— Ni borde höra till avantgardet, min unge herre

— sade han hjärtligt — till avantgardet och ej till
efter-truppen, ty ni har gjort ett ganska ärofullt vinterfälttåg
i dag. Det gläder mig i sanning att få en dubbel
anledning att hälsa er välkommen till Linnais, där jag
hoppas ni skall finna er hemma.

— Min far, — herr Lithau! presenterade fröken

Anna ceremoniöst. — Jag hade förliden vinter äran göra
herr arkitektens bekantskap hos min tant i Helsingfors,
tilläde hon dröjande.

Öfversten blef för ett ögonblick stum. Han kände
detta namn mycket väl från sin fars och farfars tid; det
var en tradition i familjen, hvars stolta och högättade
medlemmar vid mer än ett tillfälle varit generade af den
släktskap som några velat påbörda dem med denna
aktningsvärda, men ofrälse familj, hvars föregående
släktleder förlorade sig i dunklet af obemärkta prästgårdar
uppe i Finlands aflägsnaste provinser. Det var likväl
många år sedan baron Littow förnummit något spår af
Lithauernes eller Lithoviernes tillvaro, och då han aldrig
själf stått i personlig beröring med någon af dem, hade
han föreställt sig att namnet sannolikt redan vore
utgånget. Emellertid var han en för sann ädling för att
den oangenäma öfverraskning, hvilken han erfor vid detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free