Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Darrande invärtes, låtsade hofrådinnan icke höra
denna invändning och krusade hundrafaldt i dörren, innan
hon lät förmå sig att stiga in före värden i huset.
Man gjorde nu toilett, som väl behöfdes efter färden
på isen, och samlades en timme därefter vid
middagsbordet. Klockan var nära fyra, skymningen hade
inbrutit, och ingen Winterloo hördes af. Men hofrådinnan
fortfor att krusa och komplimentera mer än någonsin,
blott att hon stundom försade sig ända därhän, att hon
kallade grefve Spiegelberg »herr kapten» och engång till
sin egen stora förskräckelse hedrade den nykomne ofrälse
gästen med titel af »min nådiga kusin».
Dessa båda herrar hade blifvit presenterade för
hvarandra och fått sin plats vid fröknarnas sida, grefven
emellan fröken Anna och guvernanten mademoiselle
Triste-Ruban, arkitekten åter vid fröken Ringas sida,
medan öfversten tog hofrådinnan på sitt samvete. Fröken
Anna vågade häri ej motsätta sig sin fars anordning,
men med en hemlig fasa såg hon sig åter vid sidan af
denne främling, som vågat så djärft begagna sig af
hennes ofrivilliga téte-å-téte med honom på isen. Var
det väl möjligt, att endast hans börd, hans rikedom gjort
honom nog förmäten att föra ett sådant språk till henne,
en Littow, i hvars hus han åtnjöt så mycken gästfrihet?
Fröken Anna var dock en stolt kvinna, stolt och modig;
hon behandlade honom med kall höflighet, utan fruktan,
utan tvekan; han borde veta hvem han förolämpat.
Hon vågade till och med söka läsa i grefvens drag
någon förklaring på hans gåtlika uppförande. Men icke
ett spår däraf var att upptäcka i den fine världsmannens
lugna drag. Hans artighet var lika otvungen och
aktningsfull, hans hållning lika säker, ledig och kall, som
före det besynnerliga mötet på morgonen. Blott en enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
