Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7. Ett äfventyr och två frierier.
Kapten Winterloos återkomst hade på hofrådinnan,
hans mor, det märkvärdiga inflytande, alt hon för
en stund glömde allt krusande och tillät sig att
omfamna hans snöiga person nästan som hvarje annan
mor skulle ha gjort uti hennes ställe. Men snart fick
hon ämnen till nya bekymmer genom det burdusa och
alldeles icke nobla sätt, hvarpå denne hederlige kapten
och efterlängtade son fann för godt att berätta sitt
äfventyr.
— Jo hon var mig en vacker vinterkråka, min
lilla nådiga kusin Ringa! utropade kaptenen, i det han
tömde ett ansenligt glas af silfverbålens värmande
innehåll. — Vi skulle mötas på holmen; tusan heller möttes
vi, hon kryssade som en tullslup omkring en estländsk
brännvinsskuta, och till slut föll hon af för vinden och
satte till alla segel, dick akterstäf! • Nå ja, hvad tjenar
det till att söta mor blinkar? Skål, mamma! Jag
tänkte i början: låt henne hållas, hon firar väl skot.
Men så kom det förbannade yrvädret, och jag kunde
väl begripa att flickungen skulle marschera i motvind
som en anka på torra landet — jaså, var det inte bra
nu igen? Hvarpå jag satte efter som en rättskaffens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
