Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att beskrifva den olyckliga hofrådinnans belägenhet
under detta långa tal, som röjde en nog förtrolig
bekantskap med länsman Grönfors’ kantin, är omöjligt.
Sedan hon till sin förskräckelse fann att hennes
blinkningar och hostningar endast förvärrade saken, tog hon
sitt parti, låtsade ej höra fortsättningen och adresserade
sig till öfversten med en vältalig excuse för den
utomordentliga oro som fröken Ringas äfventyr förorsakat
hennes son och nu kom honom att i glädjen uttrycka
sig på ett sätt som ... som kunde föranleda soup^oner
om hans person, hvilken likväl vore så högst sobre, att
kärnmjölk och svagdricka vore hans dagliga diet, och
... och ... Här afbröts hon af öfversten, som leende
förklarade att denna dag vore en glädjedag, då alla
excuser vore öfverflödiga, och till bevis därpå klingade
han med kaptenen, under betygande af sin tacksamhet
för hans stora besvär att uppsöka Ringa.
Men kapten Winterloo var i dag vid ett briljant
lynne, som ytterligare förstärktes af den fina punschen
i silfverbålen; alltså icke sinnad att så hastigt släppa
ett kärt ämne. Måhända kände han en dunkel aning
att hans mod torde svika en annan gång, och beslöt
därför att gripa tillfället i de flygande lockarna. Med
glaset i högra handen och den vänstra i byxfickan
adresserade han sig ömsom till öfversten, ömsom till
Ringa, som för löje knappt kunde iakttaga ett sken
af konvenans i sin betänkliga position mellan sådana
stormakter på detta område, som hofrådinnan och
guvernanten.
— Se så, min nådigaste onkel — fortfor kaptenen
godmodigt — nu ha vi klingat på den saken, och
hvad är det för ondt i det? Grannare måg kunde min
nådiga onkel få, magrare kanske också, fast vår Herre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
