- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
55

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och stretade med sin vanliga envishet att rycka

sig lös.

Öfversten måste nu lägga sig emellan och
föreslog att alla herrarne skulle taga sig en middagslur

efter dagens besvärligheter. Det höll likväl hårdt, innan
kaptenen gaf med sig. Först sedan han öfvertygat

sig att fröken Ringa lämnat matsalen, lät han
mot-sträfvigt leda sig bort, allt under det han fortfor att

kalla henne sin lilla brud, som han skulle åka i galopp
till Syrjänkoski, »trots alla Spegelfältar och spegelfäktare»
— därvid han kastade en hotande blick på grefven,
som, till utseendet kall och lugn, stod lutad mot
fönsterposten.

Knappt hade likväl öfversten lämnat rummet med
sin bångstyrige gäst, innan grefven följde honom och
tyst begärde ett samtal i enrum. Öfversten beviljade
det med någon förlägenhet, och snart hördes på Linnais
endast betjeningens slammer, när bordet afdukades.

Några timmar därefter samlades sällskapet på
Linnais åter vid tebordet. Stämningen var förändrad,
situationen oklar. Kaptenen hade sofvit bort sitt kurage,
var ytterst väl kammad, väl igenknäppt, förlägen och
fåordig; man förnam intet vidare anspråk på dukyssen.
Hofrådinnan sökte berömligen upprätthålla familjens
anseende och lät ett ord undfalla sig om »den hastiga
svindel», hvaraf hennes Eusebius stundom var angripen,
ett arf efter hans salig far. Öfversten syntes brydd
och mera tankfull än vanligt, grefven däremot outtömlig
på artigheter och anekdoter från stora världen, dem
han berättade med mer än vanlig talang. Anna var
nedslagen och tyst. Ringa, solsken som alltid, fortfor
att gyckla med herr Lithau, som å sin sida, jämn och
allvarlig, delade sin uppmärksamhet mellan ett smålöje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free