- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
65

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gåfva, företog sig assessorn att själf flytta hit upp i gröna
kammarn, för att inte en minut lämna hennes nåd ur
sikte, och hon stackare fick då sitta inspärrad värre än
en fånge i den lilla blå kammarn här innanför, och det
vardt henne till slut mer än hon kunde stå ut med.
En natt vid den här tiden på året satt Strömskan, som
då var unga jäntan, med barnet och vaggan i rummet
här utanför, då hon får se hennes nåd i densamma hvita
nattröjan och med det långa svarta håret komma på tå
till vaggan och kyssa barnet. Men assessorn, som var
lättsöfd, var också genast efter henne och frågade hvad
hon hade där att göra. — Ingenting, sade hennes nåd,
jag ville bara kyssa mitt barn. — Gå och lägg dig, sade
assessorn, och så sköt han regeln för blå kammarn, så
att hennes nåd ej mera slapp ut. Godt och väl, eller
hellre illa nog. Om morgonen, när assessorn gick in
att se hvar hennes nåd dröjde så länge, fanns sängen
orörd och kammaren tom. Assessorn sprang då genast
uppför den smala vin deltrappan, som leder från blå
kammarn, upp till det flata taket, och taket var lika
tomt som kammaren. Men länge behöfde han ej söka,
ty strax nedanför i trädgården, på det ställe där salig
baron sedan lät plantera de höga lärkträden, som prefekten
kanske har sett, där låg hennes nåd så hvit om de fina
kinderna som hennes egen hvita nattröja, och där var
intet mera att göra, än att hålla en ståtlig begrafning,
där allt gårdsfolket fick sorgkläder till skänks, utom
grafölskringlorna, och kyrkan var upplyst med tjocka
vaxljus, ty hon begrofs om kvällen i den nya
familje-grafven med Littowska vapnet ofvanför järnporten, och
hon blef den första som hades därin. Jag får lof att
ta af ljusen; här är så mörkt.

— Hur var assessorn sedan till mods?

5. — Noveller. III.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free