- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
68

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och — här såg hofmästaren skygg omkring sig — det
var af en hästfot.

Arkitekten var nog oförsiktig att småle. Det var att
stöta berättaren på hans ömtåligaste sida.

— Ja — fortfor hofmästaren snäsigt — nådig
prefekten kan skratta i dag; vi få se om han skrattar i
morgon, sedan han sofvit en natt i gröna kammarn.
Jag har också sofvit en natt här i rummet, ifall det
kan kallas att sofva, när man har sällskap af sådant
som lefvande kristna människor helst slippa ha något
att göra med.

— Men det måste Holming berätta mig. Jag måste
ju veta hvad jag har att vänta, för att vara rätt på
min vakt.

— Det är sent nu, prefekten behöfver sofva och

jag med, och han får tids nog både se och höra mer än

han lärer rätt tycka om. Sådant tror inte ungt folk nu
för tiden, om än de döda uppstode i sina svepningar,
och hvad är det värdt att jag tar mig den dristigheten
tala om slikt? Så mycket kan jag säga, att han gör
väl i att låta ljusen brinna, och haf ögonen på skåpet
där, ifall han är vaken. Och skulle den lilla grå gubben
vinka honom att följa sig, så akta han sig att göra det;
han kunde ångra det, och man vet ej hvad som kan
hända. Godnatt nu, och sof, om han kan, men sof
bara med ena ögat, det är det enda jag mer har att säga
honom.

Mera stod ej heller att fås ur gamle Holming,

hvilken, liksom alla gamla tjenare, var mycket mån om

sin värdighet och icke så hastigt förlät ett löje, när han
bevärdigat någon med ett förtroende, som han ansåg af
största vikt. Hans unge åhörare lät honom därför gå
och försonade honom redan till hälften genom att följa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free