- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
75

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ståndligt, att han ett ögonblick såg tydligt framför sig
samma unga bleka gestalt i den hvita nattröjan, med det
utslagna svarta håret, hvilken hofmästaren beskrifvit för
honom. Men nej, det var en synvilla, det var endast
den hvita kudden, som han lagt på en stol, emedan man
bäddat hufvudgärden för hög. Förtretad öfver sin ostyriga
fantasi, tilldrog den unge mannen sparlakanen för sin
bädd, så att de skymde för honom all vidare utsikt i
rummet, och beslöt att sofva.

Så låg han en stund med tillslutna ögon, orörlig,
men sömnlös. Desto känsligare var hans hörsel för
minsta ljud, såsom merendels händer, att där ett sinne
stänges, där vakar det andra med ökad retlighet. Mot
sin vilja lyssnade han, likasom hade han väntat något
ovanligt. Han hade kunnat höra vargens tassande ute i
drifvorna nedanför fönstren.

Då tyckte han sig höra ett lätt buller, likasom hade
någon gått genom rummet i strumpfötterna. Han
uppslog ögonen; sänggardinerna rördes likasom af ett lätt
luftdrag, och det förekom honom som om det matta
ljusskenet genom gardinen skymdes af ett skuggande föremål.
Skuggan försvann; Lithau väntade, skarpt lyssnande, för
att öfvertyga sig att ej hans inbillning åter bedragit honom.
En stund förflöt utan minsta ljud.

Då reste sig den unge mannen otåligt upp, kastade
gardinerna tillbaka och lämnade sängen. Intet spår af
någon dödlig varelse kunde upptäckas, men åter
flammade ett par nya vedträn i brasan, och båda ljusen
brunno på bordet. Detta kunde ej mera vara en
synvilla. Någon hade varit inne i rummet, medan gardinerna
voro nedfällda.

— Nå vid Jung Stilling, alla spökens skyddspatron,
jag måste ertappa denna okända vän, som blandar sig i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free