- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
76

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mina husliga angelägenheter 1 utropade arkitekten, mera
förvånad än häpen. — Hvarför skulle jag också instänga
mig bakom dessa förrädiska gardiner ? Jag vill tillbringa
resten af natten på denna stol och begagna den brasa
som tomten synes så angelägen att underhålla.

Han satte sig alltså framför bra»an och såg sig om
efter något, med hvilket han kunde omröra brasans
bränder. Då han ej fann någon eldgaffel, nedtog han
den väldiga huggvärjan invid skåpet, utdrog henne med
möda ur slidan och begagnade henne till detta
profana bruk.

— Är du godt stål, så måste du tåla en smula eld,
sade han; och är du det ej, hvartill tjenar det då att
spara dig?

Klingan, så rostig hon var, syntes verkligen utmärkt:
smidig som en fjäder, inlagd med guld och ytterst fint
arbetad. Det tycktes Lithau nästan vara synd att
vanhelga henne till ett så föga värdigt bruk. En underlig
känsla betog hans själ. Det förekom honom som bodde
djupt innerst bakom alla hans minnen och känslor ett
dunkelt begär att engång draga denna klinga i striden
— att, stolt framilande på en frustande springare, hugga
med detta svärd in på en fientelig här ... Han fann ett
nöje uti att böja klingan i båge mot golfvet, att pröfva
hennes egg, att försöka med henne ett hugg i luften.
Och huru väl hennes fäste passade i hans handl Så
hade aldrig cirkelmåttet, aldrig linealen passat däri. Han
måste le åt sig själf.

— Så pojkaktig jag är! tänkte han. En fattig
prästson, som jag, hvilken aldrig dragit en värja på mera
allvar än floretten i fäktsalen, hvarifrån kom nu med
ens min krigiska lusta? Jag må prisa min lycka, att
jag ej såg denna klinga för tio år sedan; jag hade då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free