- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
78

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dessa gamla rostiga järn, likasom hade min hand varit
född för dem och ett dunkelt öde fäst mig vid dem?
Hängen nu fredligt på er knagg, och intet vidare ofog,
det förbehåller jag mig!... Men hvarmed skall jag nu
fördrifva tiden? Min rock för en bok, om det också
vore Garsus och Moderus eller sagan om Lunkentus och
sjumilsstöflarna!

Denna önskan förblef ouppfylld. Litbau framtog, i
brist på bättre, sitt res-etui och roade sig att göra ett
utkast till den fasad, hvarmed han ville pryda det nya
Linnais. Vidpass en timme förgick under detta arbete,
utan att något anmärkningsvärdt föreföll, och ljusen
ned-brunno.

Denna tystnad och nattens enslighet blefvo slutligen
enformiga. Naturen uttog sin rätt; blystiftet sjönk ur
vår hjältes hand, hans hufvud lutades mot bordet;
han sof.

Men hans sömn var uppfylld af oroliga drömmar.
Än red han med den polska sabeln i stridstumultet; än
rände han huggvärjan genom tyrannen assessor Jakob
von Littow. Än såg han densamma gestalten i hvita
tröjan och med det svarta håret, och hon bar den
lefvande Anna Littows drag; än sjönk under honom
Linnais i jorden; än sprängdes han i luften med en
krutkällare; än stupade han i slaget vid Klissow; än brast
isen under honom och Ringa på sjön; än lutade han
sig mot den lossnade balustraden på taket och störtade
ned i djupet; än såg han sin farfar, höljd i en vid
regnkappa, smyga mellan träden i Linnais park; än återvände
ånyo densamma hvita gestalten, slog sina armar omkring
hans hals och tryckte honom hårdt till sitt kalla liflösa
hjärta... Slutligen kände han tydligt hennes sakta, men
isande andedräkt mot sin kind.. .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free