Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11. Bekännelsen inför vår Herre.
Det gick arkitekten Carl Lithau liksom mången annan
med vårt kallblodiga nordiska lynne: först när faran
var öfverstånden, infann sig skrämseln. Först när ljuset
brann på bordet och allt syntes oförändradt omkring
honom i kammaren, tyckte han sig vara fullkomligt vaken
och kände huru blodet ett ögonblick vek från hans kinder.
Men det var också blott en af dessa ofrivilliga känslor
som allt vårt förnuft ej kan undertrycka, och nästa
ögonblick bemannade sig den unge mannen ånyo.
— Vore denna varelse utan kropp, skulle jag ej
sett dess skugga på sänggardinen, ej hört dess steg öfver
golf vet, ej känt dess andedräkt mot min kind, sade han
lugnande till sig själf. — Låt oss se åt. Genom yttre
dörren kan skepnaden ej ha inkommit; den är fast
tillreglad. Blå kammaren har ingen annan utgång än
trappan till taket; alltså måste här finnas en tredje
ingång; men hvar?
Och han anställde för tredje gången en noggrann
undersökning i hela rummet, men utan att upptäcka mer
än en misstänkelig omständighet.
Ena dörren till det stora ekskåpet, hvilket varit så
stadigt stängdt vid hans första inträde, var nu halföppen.
6. — NoveUer. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
