Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hör på, Holming; när ni låg här i gröna
kammarn, såg ni verkligen den som ni nämnde?
— Det var en fråga I Så sant jag här står. Om
han var karl eller kvinna, det skall jag inte så noga
säga. Men härifrån skåpet kom han.
— Är ni säker på det?
— Tvärsäker. Jag har varit trettio år här i huset
och aldrig öppnat det skåpet med min hand. Men
därifrån kom han.
— Öppna det nu, så får ni se hvad där är.
— Jag skulle öppna skåpet i gröna kammarn! Tackar
ödmjukast; nådig baron själf har aldrig öppnat det. Det
finns bara en som det gjort i min tid, och han måtte
väl vara snäll smed, efter han har én så het ässja.
— Är ni säker på att baron Littow aldrig har
öppnat detta skåp?
— Jag måtte väl det, efter här aldrig har funnits
någon nyckel därtill, så långt jag kan minnas. Nådig
baron hade engång en smed här, för att uppdyrka låset.
När karlen slitit ut alla dyrkar han hade, ville han
damma till dörren med yxen, men nådig baron förbjöd
det och sade: det må då vara, jag gör intet med det,
efter det är för ovigt att flytta.
— Men jag säger Holming att nu är det öppet,
fortfor Lithau, som inom sig blef allt mera öfvertygad
att skåpet stod i en naturlig förbindelse med spökerierna
uti gröna kammarn.
För att bevisa sina ord, fattade han uti skåpdörren,
som han före hofmästarens ankomst lätt tillskjutit,
men se, dörren var åter järnfast tillsluten och motstod
alla de försök han med hela sin styrka gjorde att
öppna den.
Hofmästaren log triumferande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
