- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
107

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Tvenne riddersmän! upprepade han, vändande
sig till Lithau. — Denne karl är, på min ära,
oförskämd. Jag har kastat honom på dörren för det att
han vågat föreslå mig att köpa en fröken Littows hand
för en lumpen million, och i stället att ränna mig värjan
genom lifvet, hvilket hvarje adelsman i hans ställe
skulle ha gjort — ifall en adelsman kunnat nedlåta
sig till en sådan handel — i stället kommer han ännu
engång, liksom intet passerat, och bjuder mig handen
till försoning! Han en riddersmän! Vet ni, herr
arkitekt, hvad han förstår med denna försoning? Han
är öfvertygad att, sedan han ryckt ifrån mig mitt sista
brödstycke, skall jag utan tvifvel med glädje förnedra
mig nog djupt att kalla honom min svärson — att
uppoffra mitt barn åt en eländig schackrare, hvilken köpt
sig adelig sköld och grefvetitel för några hundra dukater
af någon tysk småfurste, som behöft penningar för att
underhålla sina mätresser. Och denne lakej, hvilken bär
sitt namn som ett livré, utan att därmed ha vunnit annat
än glittret, han kallar sig en riddersmän!

Grefven närmade sig försiktigt till dörren. Han hade
påtagligen skjutit bom och tänkte i god tid på reträtt.
Men Lithau, som redan en stund skarpt fixerat honom,
trädde nu beslutsamt emellan och stängde återvägen.

— Med herr barons tillåtelse tar jag mig friheten
fråga denna person, som kallar sig grefve Spiegelberg, om
det är han själf som förfärdigat magistratens i Danzig
sigill och öfriga underskrifter, eller om han låtit tillverka
beviset på spelbanken i Homburg.

Grefven sökte förgäfves bibehålla sin förträffliga
kon-tenans.

— Herre, utropade han, tror ni er ostraffadt kunna
insultera en man som jag?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free