- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
118

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

saft i deras kärna. De grönska ännu när allt vissnar
omkring dem. Här i norden skall man icke alltid döma
efter utseendet. Vår eld är ofta is, men vår is är lika
ofta eld.

— Comme je Vaime, ce beau pays du nord!
suckade guvernanten med en blick som ingalunda var is.

— Men ni förstår oss ännu ej, mademoiselle. Ni
vet ej hvilka hycklare vi äro. När vi älska till exempel,
är det vanligtvis dem, hvilka vi minst våga närma oss.
I Genéve skulle man anse en plats i samma släde nästan
för detsamma som ett inklinationsparti.

— Man åker så sällan på släde i Genéve, svarade
Triste-Ruban, förlägen och oviss huru hon borde tyda
denna uppriktighet.

Arkitekten log. Det gjorde honom nästan ondt om
den illusion, hvilken han ansåg som en pligt att förstöra.

— I Genéve är man lycklig, återtog han; man ser

där vintern nästan endast på de snöhöljda bergtopparna.

Här skall ni ofta finna den äfven i hjärtat. Älska aldrig
en nordbo, mademoiselle, han skall bedraga er, och ni
är för god att bedragas.

Den stackars flickan svarade intet. Hon visste ännu
ej hvad hon borde tro om allt detta.

— Så ensam som ni ofta måste känna er —
fortfor han — vore det dubbelt smärtsamt för er att blifva

bedragen, och grym vore den hycklare, som hade hjärta
därtill. Anser ni mig värd ert förtroende, mademoiselle?

— Jag förstår er ej, svarade hon med en rädd och
frågande blick.

— Om ni anser mig värd ert förtroende, så får ni
ej heller vägra att mottaga mitt. Ser ni granen och
björken därborta vid kullen? Man kunde anse dem för
lika höga, och de äro det verkligen. Likväl stå granens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free