Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lithau förändrade hvarken min eller ton, låtsade intet
märka och fortfor att lugnt tala om skogen och sjön.
Under tiden åkte han öfver tufvor och stubbar flera
gånger förbi stora sufletten; det var en halsbrytande
färd, men den ystra fålen kände hans starka arm och
lydde tygelns minsta vink. På detta sätt kom man
lyckligt till Syrjänkoski, efter en färd som syntes detta
»inklinationsparti» minst åtta mil lång.
Rosengren, i en för tillfället upplappad kostym, med
en tuppfjäder i hatten och ett par af kaptenens aflagda
ströflar uppdragna ända till knäet, stod vid inkörsporten.
Gården var prydd med granar och den förfallna trappan
med enris. Här visade sig kapten Winterloo i egen
person, utstyrd i uniform, och hjälpte fröknarna sirligt
ur släden, medan arkitekten bjöd sin förskjutna flamma
armen. Hofrådinnan ansåg konvenansen fordra att möta
sina gäster i förstugan och krusade oändligt i dörren,
tilldess att alla de friherrliga voro väl konserverade inne
i salen. Endast arkitekten och hans dam stodo ännu
obemärkta på trappan. Triste-Ruban klagade att hennes
ögon ej kunde fördraga glansen af snön och dröjde några
ögonblick för att fukta dem med eau de Gologne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
