- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
148

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anhåller om herr barons tillåtelse att söka körtjena en
fröken Littows hand.

Öfversten bet sig i läppen. Denna säkra, fasta,
frimodiga ton hade han icke väntat af en ung man,
som utan börd, utan rang, utan förmögenhet vågade
efter-sträfva en förbindelse med en af landets mest högborna
familjer.

— Herr Lithau — sade han efter någon tvekan och
kanske med en omedveten tonvikt på det ofrälse namnet
— jag hade hellre önskat att en man, för hvilken jag
hyser aktning — tillåt mig säga vänskap — icke försatt
mig i den brydsamma ställning att åberopa
konsidera-tioner, hvilka tvinga mig att...

— Fortsätt icke, herr baron, jag ber er därom (och
papperen brände i arkitektens ficka). Tala icke om
konsi-derationer, när det gäller att mäta ett människovärde!
Jag är icke nog djärf att begära herr barons bestämda
samtycke — jag vet ju icke om jag ens är nog lycklig
att erhålla dens, hvaraf min sällhet beror. Jag begär
endast en tillåtelse att söka göra mig däraf förtjent.

Linnais gästfrihet är mig alltför dyrbar, för att jag utan

herr barons tillåtelse skulle kunnat hysa förhoppningar,
som i min ställning äro ovanliga.

Öfversten påminde sig Ringas ord, då Anna vägrade
lyssna till grefve Spiegelbergs anbud: »emedan hon

älskar en annan», och tog för afgjordt att arkitektens

böjelse gällde hans äldre dotter.

— Jag vill icke afgöra — sade han — till hvilken
grad ungdomens vanliga illusioner kunnat förblinda den
ena eller andra, men arkitekten bör vara nog rättänkande
att inse, det en sådan förbindelse är omöjlig.

Lithau var stolt, mera stolt än en ung man utan
anspråk kanske bör vara, men han fortfor:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free